Stefans musik
SKÅNSKA BITAR LP
Amalthea AM 37 Inspelningsår: 1983 Utgivningsår: 1983
Medverkande: Christer Lundh sång, Börje Sandquist gitarr mfl
1. DEN ONDSINTA KÄRINGEN eller FRIAREVISA
När jag va en liden pilt, jag skolle ud å fria
Dau mötte jag en käring, jag trodde dä va en pia
Alri, alri, ble jag fri får käringen
Den fåste natt vi lau ihob, dau kösstes vi å klappa
Den anre natt vi lau ihob, dau reves vi som katta
Alri, alri, ble jag fri får käringen
Den tredje natt vi lau ihob, dau rev hon au mitt öra
Den fjäede natt vi lau ihob, sau konne jag inte höra
Alri, alri, ble jag fri får käringen
Sau sadla jag min lille haist å skolle te prästen ria,
men käringen to sin skabbeda ged å re breve min sia
Alri, alri, ble jag fri får käringen
A prästen to sin lille bog, han skolle för oss lajsa,
men käringen to en kryckekäpp å slo au prästens najsa
Alri, alri, ble jag fri får käringen
A prästen to sin lille baut å segla öva saunnen,
men käringen to ett gammalt saull å seglade mod baunnen
Entli, entli, ble jag fri får käringen
/Melodi från Kävlinge Text efter Villner Eriksson, Ulvaboda, Kyrkhult/
lajsa = läsa
najsa = näsa
saunnen = sanden saull = såll
baunnen = bottnen entli = äntligen
2. BALTIRULLAN
Häromsistens, när jag for in te Malme stora sta
för å gå på udställningen, gunås,
där va Annorskan å Pittorskan på Baltiskan
å en djädrans hob å bönner då förstås
På Baltirullan tjong fille ball, ball, ball,
Baltifluan å Baltifiliox,
där va Annorskan å Pittorskan på Baltiskan
å en djädrans hob å bönner då förstås
Å på söndan så sjong di å di va tusen man
å då va toner så stora som såhär
Ja, di borja må guds rena lann oskyldi
å di sluta nä denharnia Sankte Per
På Baltirullan tjong ...
A hont, som jag gick där å glodde,
så kom jag ing på denharnia Babylong
Där flö hatta å kjola över hoed
å alla så gol di på en gång
På Baltirullan tjong ...
A inge på udställningen, där hade di ett kög
mä tellerker på varendaste hyll,
Där va en, som drämde ti dom, så stompana rög,
men då syntes du, ad karlen han va full
På Baltirullan tjong ...
A Ola Jinssen, han fick se me på den härnia kagevalk
å han trodde väl, att åsse jag va full,
för rompan svängde fram å tebaga
å te sistens, så ramla jag ikull
På Baltirullan tjong ...
Ja, på marknaden i Skurup har jag vad mången gång,
men dä va inte på långt när såddent liv,
som där va på den Baltiska udställningen,
för där sjong di å di spela posentiv
På Baltirullan tjong ...
/Efter Oskar Svanlund, Malmö/
inge = inne
tellerker = tallrikar
kagevalk = cakewalk (amerikansk modedans)
3. FLICKAN GICK PÅ ÄNGEN OCH RÄFSADE HÖ
Flickan gick på ängen och räfsade hö
och gossen han sade: "För dej vill jag dö!"
Men det log hon åt, trallilallila,
och det skratta hon åt
Inte låter jag dej få viljan din,
förrän du har löbed alla väggana omkring
Men det log ...
Drängen han var rasker, han gjorde sej omak
Han löbde runt kring väggan,det gjorde han ju snart
Men det log ...
Men inte låter jag dej få viljan din,
förrän du har hjälpt mej med höet in
Men det log ...
A drängen han var rasker, han gjorde sej omak
Han hjälpte na med höet, det gjorde han ju snart
Men det log ...
/Efter Elsa Gunnarsson, Döshult, Viken, Skåne/
4. EN PÅGEVISA
Prästen ga ja itt får me ollen
tjo hej å faddira
får han skolie kaste po den mollen
tjo hej å faddira
Klåckeren ga ja en liden kage
tjo hej å faddira
förr han skolle stå å glo å gave
tjo hej å faddira
Tjartegrimen ga ja en kringle
tjo hej å faddira
får han skolle stå å grine ille
tjo hej å faddira
(Prästen gav jag ett får med ullen,
för han skulle kasta på den mullen
Klockaren gav jag en liten kaka,
för han skulle stå och titta och gapa
Kyrkogrimen gav jag en kringla,
för han skulle stå och grina illa)
/Efter Nils Wingren, Södra Åkarp, Skåne/
Tjartegrimmen = kyrkospöket, här dock öknamn på kyrkovaktmästaren
5. LILLE JON eller MIDSOMMARNATTEN VAR INTE SÅ LÅNG
Den midsommarnatten va inte så lång,
men en trettio vaggor jag satte igång
A duljana dej, å duljananamma,
så fuller som jag va
Så dömde de mej inför tingssalen in
å dä sto där en trettio flickor i ring
A duljana ...
Å en börja nappa å en börja dra,
för mej har du narrad å mej ska du ha
Så to domaren fram sin domarebog
å så fråga han mej: "Hur många har du gjort?"
Hur många jag har gjort, kan jag inte säga nu,
för va då inte tretti, så va då trettisju
Så dömde de mej te förti par spö,
för inte kan du ligga hos flickorna å dö
Så lyfta de mej på spöpålen upp
å där skulle de pryla min syndiga kropp
Men brännvinsflaskan den hängde mot mitt lår,
för varje rapp jag fick, så to jag mej en tår
Så lyfta de mej ifrå spöpålen ner
å så fråga de mej, om jag ville göra fler
Ja, hit må en flicka å hit må en säng,
så ska jag göra trettiosju i en släng
/Efter "Einar på fyren", Einar Larsson, Tåssjö, Skåne/
6. AGA BY O VÄLTA
Aga by o välta,
tjöba nya pjälta,
granna håså o prekada sko
I man skå vi hemma bo
mä åin osse o åina ko
o twau fåida galta
Då skå vi salta,
läigga dåmm i auska,
jömma dåmm te pauska
te Vektå kåmmå hemm
(Åka till stan och slå runt,
köpa nya kläder,
vackra strumpor och prickiga skor
I morgon ska vi hemma bo
med en oxe och en sko
och två feta galtar
Dem ska vi salta,
lägga dem i askar,
gömma dem till påska,
tills Viktor kommer hem)
/Vaggvisa av Viktor Ivarsson, Osby, Skåne/
7. HEJ SNURRUM BURRUM BEJ
Hej snurrum burrum bej,
svinen går i haven
Pågarna vill gifta sej,
men töserna vill inte ha dem
Å de var rätt å de va rätt
å de var rättså lagom
å de var rätt å de va rätt
å de var rättså lagom
Den fåste gång du lå hos me,
lå du ingve väggen
Jag ville inte kössa de,
får du va så skägged
Å de va rätt ...
Hönsatär å gåsatär,
å hoded å en hane
Den, som kösser tösorna,
har en räli vane
Å de va rätt ...
/Sånglek från Burlöv, Skåne/
hönsatär = hönsfötter
hane = tupp
8. ÄLSKAREN I GLUGGEN
Vem är det, som gångar på ängen,
jo, lilla vännen min,
men gobben, han ligger i sängen,
så i kväll får du inte gå ing
Jag menar, den karlen ä viller å galen,
som inte kan höra,
jag glömmer stubben å dej
å dej å dej å dej
För far ä hömma, far ä hämma,
dussan dullan dej
Vem är det som rickar på låsen,
jo, lilla vännen min,
men koen har kalvad i båsen,
så i kväll får du inte gå ing
Jag menar ...
Men kom te mej i morron
ja förrän hanen gal,
för då ä gobben borta,
han ä hos mjölnarn å mal
Jag menar ...
Va ä då, som jag hörer
om lilla vännen din,
å om gobben, som ligger i sängen,
å att i kväll får du inte gå ing
Jag menar ...
Jo, så får man sjonga å låta
för lilla vännen sin,
för att barned ska sluta å gråta,
men i kväll får du inte gå ing
Jag menar ...
/Efter Astrid Krondahl, Bertilstorp, Brösarp, Skåne/
hömma = hemma
hanen = tuppen
9. MAJVISA
Goafton, om ni hemma är
- Maj vore välkommen -
Falaut oss, om vi väcka er
- Linden den bär gröna löv om vauren -
Nu stau vi alla pau er gaur,
å frauga om vi sjonga faur
Nu sätta vi maj uti er vägg,
sen sjonga vi för pengar eller ägg
Lä hönan lägga ägg pau fad
te pannekagor å äggamad
(Det var drängarna som gick maj i by. När drängarna kom till en gård, fanns ofta någon vers till pigorna)
Å kan inte pian fau kjolana pau,
så kan väl drängen fau böjsorna au
Å ajta de för nabons dräng,
att han ej lockar dej i säng
Nästa aur när vi komma igen,
sau staur där en vagga ve pians säng
Nu höra vi moa uppau golvet gau
hon ledar ette äggen i haurendaste vrau
A fa'a då ä en donders man,
han hjälpa te sau gott han kan
(Om man inte fick något, sjöng man nidvers:)
Å ligg å söv din, gamle stud,
te lus å löppor asa de ud
(Om man fick något, sjöng man tackvers:)
Hav tack, hav tack båd fa'a å moa,
ty gauvan den va båd rikli å stoa
Nu sätta vi maj uti ert le
å liggen å söven i harrans fre
Nu lyfta vi alla på vår hatt
- Maj vore välkommen -
å önska er en trevli go natt
- Linden den bär gröna löv om vauren -
/Från Blekinge/Skåne/
vauren = våren
alaut = förlåt
gaur = gård
lä = låt
böjsorna au = byxorna av
ajta = akta
nabon = grannen
haurendaste = varenda
harrans = herrens
10. EN STUMPE VILL JAG SJUNGA
En stumpe vill jag sjunga, om ni vill på mej höra,
höra, höra, oj, oj, oj,
fast melodien ej smeker nåt öra,
öra, öra, oj, oj, oj
Den hoppar å skutter i alla salutter
å passar nu inte te var kabare
I början så kunne jag ju rakt inte me den,
men sen så gick då bra, sen jag vande me ve den
Jag föddes till världen det var artonhundraautti,
autti, autti, oj, oj, oj,
å jag lå där i en vagga,som där hade vatt smautt i,
smautt i, smautt i, oj, oj, oj
Jag minns, hur jag rulla, jag lå där å lulla,
jag va ju så rädder å ängsli å het
I början ...
Sin så växte jag upp å min bror hette Ola,
Ola, Ola, oj, oj, oj,
men jösses mä pisk vi fick i en skola,
skola, skola, oj, oj, oj
Dä sve etter ryggen som stygn etter myggen
å läraren, den leä, han lärde oss rätt
I början ...
Sin så fick jag en fästmö, hon hede Charlotta
Lotta, Lotta, oj, oj, oj,
å henne jag älskade högt över måtta,
måtta, måtta, oj, oj, oj
Ja, henna lau jag etter både dagar å nätter ,
ag kösste å klappte na så att hon grät
I början ...
Sin så skulle jag ud å exera beväring,
väring, väring, oj, oj, oj,
å där fick vi ovett å dauli förtäring,
täring, täring, oj, oj, oj
När annra gjorde helt om, så gjorde jag felt om
Kopralen han skällde, men dau sa jag de
I början ...
Men släkten är värst, ty mens jag var borta,
borta, borta, oj, oj, oj,
gick bror min å ställde se in hos Charlotta,
Lotta, Lotta, oj, oj, oj
Ja, mej ga hon korgen, jag sto där må sorgen,
men jag gick te Stina, som tjänte ve let
I början ...
/Efter "Glimmare Nisse", Nils Aurell, Glimåkra, Skåne/
11. TÖSERNA FRÅN SIMRIS
1. När som tösorna från Simris, de begiva sej te dans,
sudi rullan, rullan, begiva sej te dans,
så vifta de på kjolana som korna på sin svans,
suddi rullan rullan lej
2. I håred där ha di en bena så lång,
suddi rullan ...
så lusen ska få en förnämligare gång,
suddi rullan ...
3. Å håred de ha di på mångahanda vis,
suddi rullan ...
iblann står då opp liksom rompan på en gris,
suddi rullan ...
4. Å hossor de ha di både gula å blå,
suddi rullan ...
men hälar å tår sticker ude ändå,
suddi rullan ...
5. Ikring halsen där ha di både parlebann å krus,
suddi rullan ...
men tittar man i linningen spatserar där en lus,
suddi rullan ...
/Efter Susanne Brogårdh, Ravlunda, Skåne/
hossor = strumpor
12. MALMÖPÅGARNAS PADEKATT
Hej å hoppsan påga, roled ska vi ha,
var och en ska roa sej och vara nöjd och gla
Pluringa ej fattas, vi ska ha galej,
ingen, hör nu påga, får nu sjåpa sej
Ta din jänta med dej, du din grabb
Om hon inte vill, så klappa henne med din labb
Hejsan grabbar, vill ni vara me,
ångan är snart uppe, lugna er för de
Långa August Juckum, Abraham Trumpet,
Pettersson Lyktstolpe, Magnus som ä tjock å fet,
våpiga Karl Månssen, Lasse fullerist,
näselöse Gustav, Rudolf Petterkvist
Oskar byxlös, Frans må svullen trut,
Pelle Rövsen, Vormelin å Pelle må sin stut
Hejsan grabbar, vill ni vara me,
ångan är snart uppe, lugna er för de
Rynkiga Gustava å Sofia Kask,
tjocka Anna-Stina å Charlotta Rask,
Lille tå å Stor tå, Selma Ludenkvist,
Kvastaskaftet, Meri Krull å Karolin Gardist
Gula Hönan, Knyded Busmari,
Generalen, Doggen å röhåriga Sofi
Hejsan rynkor, vill ni vara me flickor,
ångan är snart uppe, lugna er för de
När man sen av kärlek, känner sig så stark,
då tar man fjällan me sig och går till Folkets park
Svingar henne där i dansens yra ring
Ramlar hon omkull, så gör det ingenting
Köss på dansen bör man alltid ha
Herre gud i himmelen, va denna smagar bra
Hejsan grabbar, vill ni vara me,
ångan är snart uppe, lugna er för de
Trevligt är där uti Henriettero,
livat på Apollo kan ni också tro
Folkets hus teater går väl också an,
ty man där så glada stycken spela kan
Sen på biografen in man går,
där man fasligt rysligt mycket vackert skåda får
Hejsan grabbar, vill ni vara me,
ångan är snart uppe, lugna er för de
/Efter Gerhard Larsson, Limhamn, Skåne/
13. JAG SÅG I ÖSTER, JAG SÅG I VÄSTER
Jag sau i östa, jag sau i vaista,
jag sau i sönnan å jag sau i noa
A ront ikring me dansa granna grebbo,
men inte sau jag den jag sau i fjoa
Jag har oitt aibel i mina lomma,
som jag ska gi te lilla vännen min
Men vell den vännen ente te me komma,
sau aida jag väl opp mitt aibel säl
Jag ä sau tjoja, jag tror jag trättnar,
jag tror jag övagiva alltihob
Men fau jag brännvin, sau blia jag monta,
dau ska jag roa er allihob
Nu har jag sludad mä å syba brännvin,
nu har jag sludad må å spela koat
Nu har jag friat te na granna grebba,
dä va då roliaste som jag gjoat
/Från Lönsboda, Skåne/
aibel = äpple
lomma = ficka
aida = äter
säl = själv
tjoja = ledsen
14. LOADANS
Hin helj som va, då hände de,
vi lejde våss en gaursal
mä tjöged te å lo därte
å laga våss en gaurbal
Sin dånsa vi te klåckan tål,
iblann som di förröckta,
å joren va vårt dånsegål
å maunen va vår löjta
Så svängde vi på pians kråpp
så lätt som fjäragausen
Pärs Ola lötte hinge åpp
så höjt som loaausen
å Larsa Nels å Nelsa Pär
di reves om Pärnilla,
men Nelsa Pål, som svängde där,
han svängde bara Tilla
Vi dånsa å vi roa våss
te klåckan slaed to
å di, som gamla vore,
di ginge så te ro,
men di som ente auren
de mingsta tröckte på,
di svängde knä å lauren
å lötte klack å sko
Så dånsa vi te klåckan fem
fåst då va ti å änna
å då fick tösårna så brått
å ing i tjöged ränna
Sin kokte då vår kaffetaur,
i stallen bräkte fauren
å jögen gol i kaffed
å hanen gol på gauren
(Förra helgen som var då hände det,
vi hyrde oss en gårdssal
med köket till och loge därtill
och laga oss en gårdsbal
Sen dansa vi till klockan tolv,
ibland som de förryckta,
och jorden var vårt dansgolv
och månen var vår lykta
Så svängde vi på pigans kropp
så lätt som gåsa fjädern
Pärs Ola lyfte henne upp
så högt som logåsen
och Larsa Nils och Nilsa Per,
de slogs om Pernilla,
men Nilsa Pål, som svängde där,
han svängde bara Tilla
Vi dansa och vi roa oss,
tills klockan slagit två,
och de som gamla voro,
de gingo så till ro,
men de som inte åren det minsta tryckte på,
de svängde knä och låren
och lyfte klack och sko
Så dansa vi till klockan fem,
först då var tid att ända,
och då fick flickorna så brått
att in i köket springa
Sen kokte de vår kaffetår,
i stallen bräkte fåren
och göken gol i kaffet
och tuppen gol på gården)
/Text av Karaby-Jensen, Eslöv/
15. NICKOLINA
Att vara kär det är en ryslig pina,
den som försökt det, säger inte nej
Jag va så rysligt kär i Nickolina
och Nickolina va så kär i mej
Jag bad om hennes hand hos henne pappa,
men jag fick svar som jag ej väntat få
Jag aldrig kommit ut för någon trappa,
så ändligt hastigt rysligt fort som då
Jag gick då hem och skrev till Nickolina,
om hon vill vara så rysligt snäll
och möta mej, när månen börjar skina,
på egebacken nästa onsda kväll
Där möter mej en mörk figur i kappa
och månen sken på himlen som förut,
men den jag mött va Nickolinas pappa,
beväpnad med en rätt försvarlig knut
Jag börja då att skälva uti knäna
och genast tog till flykten rädd och skygg
och medan jag så gnodde mellan träna,
fick påken dansa polka på min rygg
Jag gick då åter hem och börja skriva
till Nickolina, min fästemö:
Om du ej bota kan min kärlekspina,
så dränker jag mig udi närmaste sjö
Men Nickolina botade min sjuka,
hon sade: Käre gosse, tänk dej för
Den som sitt liv förkortar, är en kruka,
du kan väl lugna dej, tills gubben dör
Och nu så väntar jag och Nickolina,
att gubben, han ska kola vippen av
och som ett minne efter honom sätta
den tjocke påken uppå gubbens grav
16. IGELKOTTASKINNET
A gobben å gomman de dånsa pellekatt
å gobben han dånsa så bysorna de sprack
- uti ändan om, uti ändan om,
allt uti bysorna i ändan om -
A gobben han sade te gomman sin
Ta å sätt en lapp uti bysan min
A gomman hon to se ett igelkottaskinn
å alla vassa taggarna de vände hon in
Å gobben han hoppa, han skrek å han svor
Jag tror själve hin uti bysorna bor
Å gobben han sade te gomman sin
Varför har du vänt alla taggarna in?
Jo, därför att du är så later ditt skräll,
du sitter å drar dej från morron till kväll
Men då to gobben sina bysor å gick
å då kan ni veta va käringen fick
Men då to gomman ett ekorraskinn
å de lenaste håren, de vände hon in
A då ble gobben så gla i sitt sinn
Han klappa å pussade käringen sin
- uti ändan om, uti ändan om,
allt uti bysorna i ändan om -
pellekatt = padekatt
17. JÖNS PERSSONS KALLA FÖTTER
Jöns Persson han bega se hen te doktorn för å bli,
bli befriad å botad för ett men,
men annars va Jöns Persson ganska frisk å felefri,
men han hade så förfärligt kalla ben
Å doktorn ordinera både varma, kalla bad,
varmda grydelåg å skållhett sodalud
Men om en månad åter han hos doktorn sad å kvad,
ty den kylan ville aldrig taga slud
Å eftersom det medlet det inte hjälper alls,
får vi pröva ett, som jag själv hittat på
Jag är för kalla fötter inte helt och hållet fri
och det medlet, som jag har, det hjälper då
På kvällen, när jag gått till sängs och inte fått en blund,
för att fötterna är kalla såsom is,
då sticker jag dom bara bort till hustru min en stund
å då känns det, som jag lå i paradis
Jöns Persson ble så gla, så gla, och tackade för sist
Hjälper det, då får doktorn vara snäll
å hälsa då din hustru så innerligt från mej,
om det passar, att jag kommer nu i kväll
/Efter Axel Käck, Limhamn, Skåne/